Hörneå bys hemsida www.becken.se
Döbeln, Duncker och Den 5:e juli – No1
Detta är den inledande av två artiklar på rubrikens tema, här med fokus på Duncker och den 5:e juli. I nästa artikel visas Hörneås egen Döbeln - till häst.
Bild 1. Fanvakt utanför Hörnefors gamla träkyrka. Herrarna kommer från den så kallade Västerbottensgruppen med säte vid Umeå Garnison, med andra ord, kvarvarande delar av gamla I20.
Hörnefors har en viktig roll i svensk militärhistoria. År, månad och dag 1809-07-05 utgör ett viktigt datum, en dag att minnas då Sverige förblir Sverige och inte Ryssland. Förvisso gick det inte så bra i Hörnefors, men det hade kunnat sluta värre. En av dem vi har att tacka är Joakim Zakarias Duncker, beskriven på olika ställen på Becken-Webben. Duncker kom inte så mycket längre vare sig geografiskt eller i livet. Han dog nämligen i 'Affairen vid Hörne fors', och den affären stod vid bron och den gamla träkyrkan. Området hade år 1809 blivit ett järnbruk, det som vi idag kallar ”Bruket".
Bild 2. Tillställningen inleddes med en kort gudstjänst i gamla kyrkan. Därnäst förflyttade man sig till Dunckersmonumentet på andra sidan ån. Där hölls tal och medaljutdelningar. Här ses 1809 års soldater marschera iväg, från Sävar Interaktiv Historia som de kallar sig. Kläderna syddes upp i mångfald för skådespelen 2009 till 200-årsminnet av striderna.
I den kommande artikeln dyker en känd general upp vid namn Carl Georg von Döbeln. Han kommer hålla sitt avskedstal till soldaterna och i synnerhet de finska som efter freden med Ryssland sommaren 1809 sökte sig tillbaka till sina hemtrakter. Det som tidigare var den "Svenska Östra Rikshalvan - Finland" blev nu istället det "Ryska Storfurstendömet - Finland". Men von Döbeln medverkade inte vid slaget i Hörnefors. Istället höll han sitt berömda tal i Umeå vid stadskyrkan, där Döbelns park kom att ligga. Historien förvanskas eller komprimeras så att von Döbeln råkar dyka upp till häst i Hörnefors redan den 5:e juli. Överinseende krävs i kulturens tecken år 2014. Om Döblen handlar nästkommande artikel.
Bild 3. Här kommer svenska och finska fanor av olika slag, och längre bak skådas prästerskapet.
I denna artikel fokuseras på det ceremoniella den 5:e juli, vilket är ojämna 205 år från då det begav sig. Dagen var en varm lördag under tidig sommar anno 2014 - det stora Umeå Kulturhuvudstadsåret. På Becken-Webben pratar vi hellre om det stora Kulturbyaåret 2014. Duncker dog i skogarna mellan vår egen Becken by och byn Hörne. I den senare blev han skjuten vid bron. De svenska trupperna retirerade genom Becken by och vidare på den gamla riksvägen mot Ängersjö och Långed. Duncker lyckades ta sig en bit utmed vägen men blev sedan liggandes vid vägkanten och togs om hand av ryska trupper. Han begravdes ståndsmässigt av ryssarna tillsammans med en av deras egna, general Rekoff, vid Umeå Kyrka.
Bild 4. Ytterligare finska fanor och finska militärer.
'Affairen vid Hörne fors' har fått ökad uppmärksamhet under senare år, och inte minst i samband med 200 årsjubileet 1809 – 2009. Det ståtliga monumentet på plats vid bron berättar om slaget och den stupade överstelöjtnant Duncker. Monumentet restes redan år 1874. Vill man läsa mer så hänvisas till tidigare artiklar på vår hemsida (Ryssen i Becken) och till wikipedia. I år var det således åter aktuellt med Umeå Kulturhuvudstadsår och med följande arrangörer:
- Umeå Kommun
- Försvarsmakten i Sverige
- Försvarsmakten i Finland och dess historiska förgreningar
- Stiftelsen Hörnefors Bruk och dess olika intressegrupper.
- Svenska Kyrkan
Dessutom måste man räkna in:
- Erik Eriksson från Hörnefors (se nedan)
- Sävar Interaktiv Historia (se nedan)
- Vi tar oss friheten att även nämna Becken-Webben
Bild 5. Tal och medaljutdelningar vid Dunckersmonumentet. I centrum ses Erik Eriksson. De två grönklädda herrarna till höger är båda Överstar vid Svenska Försvarsmakten.
Erik har bakgrund i Finland och dess Försvarsmakt. Erik har dessutom släktskap med marskalken Gustaf Mannerheim som lotsade Finland genom andra världskriget och därefter blev landets president. Detta förklarar Eriks intresse och engagemang.
Bild 6. Prydliga kransar vid Dunckers monument. Ingen kom på tanken att skjuta salut med de två kanonerna, de var nog tur.
”Affairen vid Hörne fors” är möjligen mer känd i Finland än i Sverige. I Hörnefors stod den sista stora striden då den ursprungliga armén engagerades, den som retirerat från Finland via Torneå in i Sverige. En månad senare stod slaget i Sävar och striderna vid Ratan men i dessa stred nyuppsatta trupper som landsatts norr om Umeå i ryggen på ryssarna. Inte heller då gick det så värst bra men tillsammans skapade dessa kraftmätningar en mer fördelaktig fredsuppgörelse med ryssarna.
Bild 7. Övre: ”Till minne av slaget vid Hörnefors och JZ Dunckers – från Norrbottens Regemente”. Nedre: ”Till minnet av Överstelöjtnant Duncker – Hörnefors Kommundelsnämnd”.
Huvudpersonen, eller den som gått till historien kring ”Affairen vid Hörne fors”, är den tidigare nämnda Joakim Zakarias Duncker. Han hade sin militära bakgrund i den finska Savolaxbrigaden. Savolax är en del av det östra Finland som gränsar mot Karelen. I Savolax och dess omgivningar har många strider utspelat sig mellan Ryssland och Sverige, ett Sverige där dess östra rikshalva Finland var ett och samma. Bygden utarmades av strider och skövling redan på medeltiden. På 1500-talet sökte sig många till Sverige och de så kallade finnbygderna i Värmland och Dalarna.
Bild 8. Övre: ”Till Överstelöjtnant JZ Dunckers minne hedras utav Tammerfors Reservofficerarnas Förbund Finland”. Nedre: ”Överstelöjtnant JZ Duncker hedras av födelse- och hemkommunens officerare, Ristiinan Reservinupseerit ry”.
Savolax historia har bidragit till en stark identitet i bygden vilket nog är en bidragande orsak till den fullstora busslast av höga finska militärer som reser till Hörnefors den 5:e juli. Företeelsen är mycket hedrande för vårt samhälle, för Umeå i norr och för Svenska Försvarsmakten i stort. Vid ceremonin den 5:e juli närvarade även höga svenska militärer från både Västerbottensgruppen och dess överkommando I19 Boden. Från Västerbottensgruppen kom även den så kallade fanvakten.
Bild 9: ”Den 5:e julimedaljen” som till årets ära tagits fram till minne av 'Affairen vid Hörne fors'. Initiativtagare till denna medalj är Erik Eriksson som lagt ned möda och energi på att få fram den i tid till ceremonin. Färgen på hänget har speciell symbolik, berättar Erik Eriksson. Tyvärr kommer inte skribenten ihåg vad denna symbolik bestod i.
Vid Umeå Kommun jobbar Rickard, som projektansvarig inom kulturområdet. Det är Rickard som sammankallat till möten och gjort den övergripande planeringen till föreställningen i Hörnefors. Det var även Rickard som kontaktade Hörneå hemsida och undertecknad, då Becken-Webben gjort sig känd för sitt lokalhistoriska skrivande. Rickard föreslog en samverkan med Becken-Webben under Kulturhuvudstadsårets begivenhet den 5:e juli. Ett mycket ärofullt uppdrag. Rickard och undertecknad känner varandra i ett annat sammanhang men då Rickard hörde av sig till Becken-Webben förstod ingen av oss vem den andre var, mycket komiskt och förvirrande.
Bild 10. Medaljen i närbild, fram och baksida. Medaljen finns bara i 50 exemplar.
Även Erik Eriksson hörde av sig till Becken-Webben och undertecknad, av samma anledning som Rickard vid Umeå Kommun. Erik berättade om en dröm han haft, att se General von Döbeln komma ridande i Hörnefors och hålla sitt välkända tal. Skribenten med förflutet till häst erbjöd sig att gestalta von Döbeln – utan att riktigt ha tänkt igenom det praktiska. Skribenten hade just accepterat och förlikat sig med sin roll som Carl von Linné till häst med dess två föreställningar på Gammlia och i Jämteböleskogarna.
Bild 11. Ett märke är även framtaget, här i form av en soldatmössa från 1809 med den så kallade viskan stickande upp. Dessa hattar ses i bild 2.
'Affairen vid Hörne fors' har nu sin egen medalj tack vare Erik Eriksson. Den kallas rätt och slätt för ”5:e juli-medaljen” och delades ut för första gången under sommarens evenemang. Innan dess hade dock Sveriges Konung Carl XVI Gustaf och Prins Carl Philip fått var sin (medaljer No 1 och No 2)! Erik Eriksson berättar även om en ceremoni i Stockholm under hösten 2014, där medaljens status och kungliga förankring ska formaliseras – inte illa.
Gunnar Engström, 2014-11-14
Besökare